Lucka nr 12; berätta om musik som inspirerar dig.

Hmm vi pratade ett par stycken för ett tag sen om att vid en vis ålder så slutar man att ta till sig ny musik. Vilket jag tycker stämde in på i alla fall mig. Jag lyssnar sällan in mig på musik så som jag gjorde när jag var tonåring. När Winnerbäck var världsbäst på ord och text. Moneybrother gjorde den rätt igenom utsökta skivan To Die Alone, Håkan Hellström berättade historier som man ville befinna sig i och Daniel Lemma gjorde den absolut bästa livespelningen jag varit med om på Peace and Love. 

Väl medveten om det här försöker jag så klart bättra mig. Tråkigt vore det ju annars. Nytt för mig är Birdys säregna stämma, älskar 4 chords of the apocalypse och varje fest envisas jag med att spela Nikki and Rich medan jag väntar på, från dem,  nya låtar. Men så upptäcker jag ändå när jag behöver muntra upp mig själv, peppa igång eller vara lite ledsen en stund att det är Håkan som gör grejen. Alla grejer. Fortfarande. Och efter filmen Känn Ingen Sorg så slipper jag höra, allt sällan höra: Men han kan ju egentligen inte sjunga Emelie.