Detta har hänt

Detta har hänt mig och kroppen sedan vi blev gravida.

Illamående Jag mådde blä, illa och usch under mornarna i början. Men det gick över så fort en fått i sig lite frukost. Problemet är bara att få i sig de första tuggorna när en helst vill vomera. Jag åt också en hel del julbord under första månaden på grund av att det var en massa juliga tillställningar på jobbet. Den sista tillställningen bestod tallriken av vindruvor och kex. Påskbuffén var heller igen hit.

Foglossning Denna lilla företeelsen inträffade kanske i vecka 18 till och med vecka 30 och försvann sedan spårlöst. (Förutom vid vändande och snurrande i sovande tillstånd). Jag fick vid tillfälle panikropa på hjälp då jag inte kom någon vart. Jag tänkte, ska jag stå här i nedersta delen av biblioteket till soluppgång om ingen hör mig?

Ledvärk Jag fick hux flux sjukligt ont i höger handled och skrek rakt ut var på arbetskamrater trodde det var dags för födsel i vecka 25 typ. Det var det dock inte utan bara som om en kula i handleden hoppade ur sin skål. Så en fick låta bli att bära tunga saker i några veckor och undvika klippamedsaxrörelser. Sen hoppade det över till vänster hand för att sedan försvinna helt. Troligen vätskebrist.

Bristningar Ja och usch tyvärr. Det ser så himla dramatiskt ut. Glöm alla huskurer och krämer säger de barnmorskor jag träffat. Det har med hormoner att göra. Bara att finna sig i. En har ju faktiskt lånat ut kroppen sin för ett större, viktigare och fantastiskt ändamål/underverk. Kanske finns det något bra att göra åt det hela efteråt?

Lilla psyket Jag gråter annars sällan om inte någon varit riktigt svinig eller en är så arg att det är oundvikligt. Gråter numera av youtubeklipp på jagade leoparder, säsongsavslutningar i tonårsserier,  trötthet och frustration. Oro har fått en helt ny betydelse och en har blivit lite smårädd för diverse saker som att åka bil och korsa gator. Att vara ensam har inte heller samma tjusning som innan. Kanske lika bra? Jag har hört att en aldrig mer får vara det ändå hehe.

Koncentrationsförmågan på andra saker vacklar på grund av trötthet och att en inte riktigt kan förmå något att bli större än det här. Förstår alla med barn som jag inte förstod innan. Hur en kan bli så uppe i det liksom. Yrkar dock fortfarande för att lagom av besatthet är bäst för både en själv och det kommande barnet.

Bra saker är att nervositeten är som bortblåst. Inget blir liksom större än så här så att gå runt och vara nervös för andra saker i livet blir på något vis oviktigt. Det viktigaste blir också att ta hand om sig själv vilket gör att jag utsatt mig själv för bra mycket mindre stress och jobbiga situationer. 

Trötthet En vän till mig sa att den här tröttheten inte går att beskriva för den som inte varit med om den. Jag är benägen att hålla med. Alla behov blir liksom akuta och går inte att skjuta på. Vill kroppen sova eller äta så finns inget att sätta emot. Hjärtat slår snabbare, alla organ jobbar på högvarv och kroppstemperaturen har stigit med en grad. Inte så konstigt egentligen med tanke på processen som pågår där inne.

Svullnad Jag har senaste veckan börjat svälla lite grann om fötterna. Att traska runt i poolen är bra medicin för det. Sen ska en tydligen ha stödstrumpor också. Jag får kika närmare på det även om mitt fåniga jag tycker det känns cirka 60 år för tidigt....

Kort och gott känns det ändå ganska bra. Det finns dom som har det lättare och mycket värre. Själv är jag sjukligt fascinerad av vad människokroppen klarar av. En fet highfive till den.